Älskling åkte hem för några timmar sen och sen dess har jag sorterat tvätt, ätit frukost och chillat vid min dator bara. Har precis gjort mig klar med hår, smink och allt vad det heter inför kvällen då jag ska in till ikea strax med en gammal skolkompis innan vi ska käka och sen blir det fest hela kvällen ^^ Så kläningen fick åka ner i väskan så får jag byta om innan hemma hos min polare.

Igår slängde jag i lite ny färg i håret, samma som innan, men nu fick jag bort den fula utväxten i alla fall! Otroligt skönt så jag känner mig lite som en ny människa nu igen. Kan vara skönt eftersom denna veckan inte riktigt varit en så bra, men det kommer bli en bra vecka nästa vecka hoppas jag! Idag blir det ingen träning i alla fall utan vi sattsar på en promenad imorgon med mamma och hunden och sen kör vi igång igen på måndag på gymmet!

Tisdags: Blev det Kondition där jag avverkade 11km på cykeln innan jag tränade lite mage tillsammans med min klasskompis. Vart 30sek snabbare än sist nu på cykeln, försöker hela tiden tävla med mig själv!

Onsdags: Blev bara kondition pågrund av det dåliga humör jag gått med hela veckan -.- Men jag avverkade även då 11km mer eller mindre men tog det på den tiden det tog, tror jag låg på nästan 30min så lite seg var jag, men försökte i alla fall träna bort alla tankar.

Fredags: 11km på cykeln och det tog jag på 30 min ^^ 10km kom jag på 25min sen tog det mig fem min i nervarvet att komma till 11km så. Cyklade på riktigt bra tycker jag, vart otroligt varm och försökte hålla tempot uppe hela tiden med att inte slö cykla allt för mycket. Sen tränade jag sidan och ryggen innan jag gav upp och åkte hemåt.

Träningen kommande vecka ser eller mindre likadan ut, men jag kommer köra lite längre pass nu än 1tim eftersom jag cyklar mina 10km varje gång jag är på gymmet. Så det kommer bli 1,5tim pass mer eller mindre om inte längre nu framöver så jag tränar lite mer muskelgrupper! På måndag tar vi nya tag igen!

Sitter vid datorn och ska strax krypa ner i sängen och sova, skulle gjort detta för längesen men fastnade som vanligt med något. Har ett gruppmöte imorgon klockan 9 så jag måste sova nu så jag kommer upp i tid och hinner med bussen. Men jag satt här och tänkte i alla fall på livet, att det är värt att leva det fullt ut verkligen.

De senaste veckorna har känts både bra och dåliga, pågrund av dåliga dagar, men i alla fall. Det här med att ta tag i saker, som träning t.ex. tror jag kan vara en del i att man börjar leva livet och satsar fullt ut för att göra livet till en bättre tillvaro än man haft innan. Det finns ju massa annat man kan göra, som att reda iväg en massa kanske eller you name it. Jag valde i alla fall att sluta leva som en sunkig grå råtta som bara gick runt och muttrade, till att vara en glad och trivsam människa igen som jag var förut. Träningen gör mig på väldigt bra humör faktiskt och jag är glad att jag kommit igång med den.

Sitter hemma och väntar in min kära mamma och ska följa med henne till stan och handla lite. Idag är det vilodag från gymmet, blir eventuellt en promenad ikväll med älskling om han åker med hem. Annars kommer jag gå med mamma som vanligt.

Tänkte inte fokusera så mycket på träningen i detta inlägget så, idag är det skola hela eftermiddagen! Föreläsning från 13 till typ 17 >.< tur kaffe är billigt för man behöver det på föreläsningarna vi har idag och på tisdagar. Sen är det väl en ganska intressant kurs, men föreläsaren är kanske speciell. Alla i min klass bara klagar på honom, jag däremot har slutat bry mig och skriver bara ner det han säger så jag kan få godkänt på hans tenta ^^ höhö. Vi har haft lite redovisningar i veckan och idag ska fem till redovisa. Efter föreläsningen har jag tvingat med älskling upp till IKEA, mouhaha. Ska bara typ köpa en klister dekoration, men i alla fall.

Om jag hade kunnat, så hade jag gett upp igår. Det var en sådan där dag som kunde slutat med att jag bara kunnat strunta i allt jag kämpat hårt för den senaste tiden. Ibland vet man inte vart man ska ta vägen och så var det för mig igår. Jag ska inte skriva på om det här om och om igen, men jag kom på en sak jag måste dela med mig av när jag mådde som jag gjorde igår. Och det är att man aldrig ska ge upp!

Jag har kämpat så bra i tre veckor nu med att träna minst tre gånger i veckan på gymmet, gå promenader med min mamma när jag inte är på gymmet. Jag är verkligen stolt över mig själv och jag vet att mina nära och kära också är väldigt stolta över mig. Igår när min post kom upp via FB så fick jag väldigt fina kommentarer, om hur duktig jag är och hur bra jag är som kämpar så hårt som jag gör. Det gör så otroligt mycket att veta att det finns de som tycker man kämpar, som vet att man inte har det lätt och som vet att man måste bli peppad.

Det är inte hela texten, men liten del av den som min syster skrev till mig igår. Sånt här får mig så varm inombords, att få veta att man har ett stöd även om vi inte alltid pratar med varandra. Det är sånt här som får mig att inte ger upp för något man kämpat så hårt för. Det är väldigt enkelt att trilla tillbaka på ruta ett innan man kommer in i rutinen och får träningen som en del av sin vardag. Jag tror allt handlar om att man ska ge sig fan på det och inte ge upp även om det är sjukt mycket lättare att ta vägen som går tillbaka till sitt gamla liv och en vana som man haft i flera år. Folk ger upp för lätt, man ser hellre den enkla utvägen att gå tillbaka till någon slags trygghet som man haft innan i att slöa hemma, äta godis och dricka läsk när man vill. Det känns som en del inte vågar gå utanför den där dörren med tryggheten mot att man ger sig in på något helt nytt, något lite obehagligt och kanske lite skrämmande. Så har dock jag aldrig känt, jag har aldrig haft problem med att tycka träning är kul att hålla på med. Det finns dock säkert någon som tycker det och det tycker jag är väldigt tråkigt.

När jag kom hem brast ingenting, satte mig på sängen och försökte skrika ut allting. Få ut alla känslor, men det kom inte ett skit! Älskling ringer mig och då brister allting, jag vet inte varför men helt plötsligt öppnade hela jag upp mig och jag bara grät och grät, det ville inte sluta. Jag kände panik, ångest och allt var bara förjävligt! Jag kände mig så liten, så meningslös idag. Hela dagen har jag kollat på min kropp i varenda spegel på hela skolan. Inne på toan kollade jag hela tiden, på de där två bildäcken som det känns som jag har på kroppen. Kände mig sladdrig, ful, att allt bara hängde och jag ville knappt se på mig själv längre. När jag kom till gymmet försökte jag inte tänka på det, kollade mig i spegeln igen och såg det bara hänga. Gick ut till gymmet innan tårarna kom, cyklade en mil och tränade sidan av magen och mage fram. Försökte pressa ut allt genom att bara köra! Jag ville inte känna något längre, jag ville bara bli av med det.

JAG klarar inte av att alltid vara på topp. Och med att skriva det här så vill jag att ni ska veta att det inte är lätt, det är inte lätt att ändra på livet. Jag är inte gjord av stål även om vissa kan tro det, jag kan brista jag också. Du ska aldrig skämmas eller inte våga skrika och gråta över hur jobbigt det är med träningen. Det är inte lätt att ändra på sig själv, att vilja något så mycket och inte alltid se resultat. Ge aldrig upp! Jag sitter här och är helt röd i ögonen efter alla tårar, men vet att jag kommer klara det här. Tack vare alla i min närhet som stöttar mig och finns där, det är det som gör att jag klarar av det här. Att jag orkar kämpa mig vidare och komma iväg till träningen. Så känner du dig helt kroppfixerad som jag gjorde idag, så prata med någon, gråt för någon och få ut alla känslorna. Skriv av dig i en blogg eller ett dokument på datorn om du inte vem helst ska läsa det..

Snart är det en ny vecka, med nya utmaningar! Men morgondagen kommer ingen träning bli av, eller det beror på hur man ser på det i för sig. Imorgon blir det en liten tripp till Gekås och Ullared för att shoppa tillsammans med några klasskompis och älskling. Helt otroligt att jag fått med 4 killar dit ^^ men det kommer bli epic! Jag och en av de kommer ju i alla fall gå in för det och handla ordentligt nu! Eller jag ska unna mig själv en del och sen till lägenheten, men jag har satt en gräns och den håller alltid. Så den motion som blir imorgon blir en massa steg där inne och kanske en promenad om jag får med mig hjärtat ut ur lägenheten.

Annars så ser veckan ut som den gjort de senaste två nu när jag legat i med träningen. Onsdag och fredag är det gymmet som gäller. Tisdag och torsdag blir det troligen promenad med min kära mor som vanligt, vi har fått in det nu på rutin och dessutom är det skönt att komma ut nu när snön ligger på backen! Även söndag lär bli en promenad dag för oss. Känns riktigt bra detta ^^ jag är stolt över mig själv, jag kämpar vidare!

Annars har det vart en bra vecka, har dock inte fått umgås så mycket med älskling. Dock har jag haft en bra vecka ändå, jag har tränat två gånger och sen har mamma och jag vart ute och gått. Känns riktigt bra! Något litet har jag syndat med två kakor och fyra glas läsk hemma hos mamma och pappa om man plussar alla från hela veckan. Det går framåt! och jag köper ju inte hem längre så jag tycker att jag går på bra med vad jag satt för mål! Det kommer vara jobbig, men jag ska lyckas! Jag har inte heller tagit en enda godisbit sen julhelgen och nyårshelgen när vi var i Linköping. Kanoners där liksom.

Nu ska jag återgå till min tvätt innan jag ska handla och sen hem till lägenheten!

Jag har alltid tyckt att jag ser för mullig ut. Min skolsköterska på högstadiet påpekade att jag var ganska tjock för min ålder, vilket har medfört att jag faktiskt alltid tycker jag är större i kroppen. Jag har känt mig fet, men fet är fel ord för jag är inte fet. Jag är lite överviktig och för mig har det vart ganska viktigt, det låter jätte konstigt jag vet, men att jag vet att jag inte är fet utan jag bara har lite övervikt. Jag har väldigt länge mått dåligt av hur jag ser ut utan kläder, jag kan fortfarande ibland skämmas att vara naken inför min egna pojkvän. Det kan ha hänt att lampan måste vara släckt, eller att jag måste ha täcket över mig, att jag inte ens vill att en person som älskar mig för den jag är ska se mig. Se mig för den som jag är och för den som han blev kär i för ett år sen.

Ett tag klagade jag ganska mycket på mitt utseende och gjorde egentligen inget åt det om jag ska vara ärlig. Jag tillät mig själv att få klaga vilket ledde till att folk blev irriterade. Min pojkvän tyckte jag klagade för mycket och sa mer eller mindre åt mig på skarpen tillsammans med min mamma att jag skulle ta tag i mig själv och göra något åt det istället för att klaga. Det gör ont att höra ens nära och kära säga att man klagar för mycket, att man ska ta tag i något som känns jobbigt för de förstår ju inte. MEN jag är trött på att skylla på att det är jobbigt, jag är trött på att jag inte tar tag i livet. Jag kan om jag vill och det finns de som kanske har svårare än mig att komma igång med det jag påbörjat. Det är en tuff period att börja om på en kula som innebär ett mer aktivt och hälsosamt liv.

Man borde inte skämmas för den kropp man går i. Man ska alltid älska sig själv som den man är och stå för det. Säkert fler än jag som skämts över sin kropp när man befinner sig på gymmet och går/cyklar eller tränar något annat. Varför ska man egentligen bry sig om vad andra tänker? Jag är ju där för jag vill och behöver vara där? Varför ska folk dömma mig för att jag tränar för att bli mer hälsosam? Nej, vi ska vara stolta att vi är på gymmet och försöka glömma att det är andra där med. Det är en svår process, det tar tid att komma ur gamla banor. Jag förväntar mig inte att folk ska ha klarat detta på en vecka, det har tagit mig flera år och tar fortfarande tid för mig att komma över den tröskeln att jag inte ska bry mig längre.

Våga prata om det, hur du känner dig och hur du verkligen ser på dig själv. Det kan vara att prata med sin mamma, mammor förstår väldigt mycket av det man känner. Min mamma har vart ett stort stöd för mig och hon peppar mig hela tiden till promenader med henne och berömmer mig när jag vart på gymmet. Henne kan jag falla tillbaka till om jag skulle få för mig att inte gymma även om jag har kläder med mig. Mammor är väldigt bra! Man kan alltid prata med en nära vän också, berätta allt som händer, vad som gått bra, mindre bra eller rent åt helvete. Våga dela med dig av hinder som står i vägen för dig eller hinder som du klarat dig över.

"Jag ska bara göra det, det, det..." and so on hela tiden. Jag har alltid haft svårt att komma iväg på saker som måste göras. Gymmet är ett praktexempel på detta! för så fort jag vart lite seg en vecka så har jag jätte enkelt för att ge upp direkt. Jag försöker alltid intala mig själv om att jag måste gå dit, jag går ju trots allt dit för att må bättre och för att jag ska tycka om mig själv mer. Facinerande dock att jag saknat gymmet denna veckan eftersom jag inte tränade där i onsdag, men tog en promenad igår och insåg att jag verkligen mår mycket bättre av att vara där tre gånger i veckan även om det tar den tid det tar. Man får helt enkelt ge sig fasen på att man ska ta sig dit!

"Jag kommer vara så glad efterråt" Jag är alltid glad när jag vart på gymmet! Jag vet att jag gjort något bra och att jag har fått kroppen att jobba lite. Jag försöker alltid vara positiv även om ett träningspass inte alltid går lika bra som det gången innan. MEN man måste hela tiden tänka på vad man gjorde som var bra och inte på allt det dåliga!

"Fan vad stolt jag kommer vara" Jag är alltid stolt över mig själv att jag vart på gymmet och tränat en timme eller mer en dag. Jag stoltserar faktiskt ska jag erkänna, för man ska vara stolt och inte skämmas över att man är på gymmet och att man går dit. Jag kan ofta undra vad folk tänker när de ser mig på gymmet då jag är lite mullig, men sen en sekund senare tänker jag what the hell ska jag bry mig om de för? Jag är där för jag vill må bra, jag vill få en bättre hälsa och då ska jag inte behöva tänka på vad andra anser om det. Jag ska vara stolt!

"Vad skönt det kommer kännas när jag kommer hem" Jag känner alltid när jag kommer hem från gymmet att jag gjort något riktigt bra! Jag blir avslappnad och sätter mig i soffan med gott samvete och bara chillar med en film eller tv program om jag inte spelar något spel på datorn för att koppla bort allt.

"Kan tänka på annat" När jag tränar kan jag börja tänka på massa saker, men när jag väl kommer hem så slår jag av allt och bara sätter mig ner och chillar. Jag lyckas koppla bort skolan lite för en gång skull och kan andas ut och känna att jag gjort något bra. Jag försöker dessutom inte tänka på just skolan när jag tränar heller, på gymmet vill jag tänka på annat. Det är lite som en ledig stund att slippa allt skolarbete och bara köra slut på kroppen!

Finns ganska mycket mer, men man ska inte ta allt på en gång ;) Men hoppas ni har nytta av tipsen! Av egna erfarenheter så tror jag faktiskt att allt handlar om att ta tag i sig själv, driva sig själv att komma iväg till gymmet. Jag har länge haft bortförklaringar att slippa gå dit och kan känna att många har det också i min omgivning, men jag insåg innan jul att jag inte vill ge upp som en del gör. Jag vill kämpa även om det tar emot och jag är så glad att alla jag känner stöttar mig till 100% Man behöver stöd när man gör förändringar, det är inte meningen att man ska klara av allt ensam.

I måndags var jag i alla fall på gymmet innan jag åt lunch med min älskling och en klasskompis till oss. Efter det åkte jag hem och mamma kom över till lägenheten och så målade vi om hela hallen och tapetserade dörrarna på garderoberna! Såg jättefint ut och det såg ännu bättre ut när mamma kom hit i tisdag och vi målade igen och det vart sjukt bra! Hallen är så sjukt fin nu, ljus och härlig! Jag kommer se när jag kommer hem nu på kvällarna, haha!

Igår vart det dock ingen träning, har dåligt samvete haha. Men jag unnade mig faktiskt en utgång med mina klasskompisar på studentpuben i stan. Blev ganska sent och en del alkohol, men jag hade en helt okej kväll! Men nu blir det inte direkt något festande för min del, isf går jag ut nykter. Tar träningen ganska seriöst nu för jag vill verkligen går ner i vikt.

Syndat lite, jag har ätit två kakor och druckit pepsi då det inte fanns varken vatten eller sockerfritt. Men det som är skönt är att jag inte har något behov av att köpa hem faktiskt. Känns riktigt skönt om jag ska vara ärlig och jag är inte besviken på mig själv, jag tar nya tag och kör bara på. För man kan inte sitta och deppa utan man måste ta nya tag och vara glad över det man kommer lyckas med och det man redan lyckats med.

Imorgon är det gymmet som gäller i alla fall! Sedan har jag plugg att göra och vid åtta på kvällen ska jag iväg och jobba! Fick lite extra jobb både fredag och lördag, kanske inte massa timmar, men det är ändå lite och jag är väldigt glad för att de ringer mig :) Känns underbart!